.

Mmm..
Jag läste i Vi Föräldrar senaste nr.. där finns tydligen en pappa som skriver i en blogg krönika i tidningen..

Där i beskriver han sandlådenivån i sandlådan.. å syftar då på föräldrar i mellan..
Han skriver om en hökmamma som tar tillbaka sin dotters spade ur händerna på hans son fast dottern inte är intresserad av "sin" spade..

Å skriver "Kanske är lekparken en förlängning av hökmammans vardagsrum, kanske är det okej att folk tar dit sina hundar och kopplar dom runt gungställningen, kanske är det okej att rökare står och röker vid sandlådan"

Det jag undrar då jag läser hans ord är att blir man atumatiskt dum i huvudet för att man blir förälder????

Om denne lilla man inte kan acceptera att mäniskor är olika och inte lyckas samspela med människor.. kanske han inte har i lekparken att göra.. kan inte han förstå att alla inte ser på saker på samma sätt..

Om jag vore han.. skulle jag va mer rädd för va det är för signaler jag sänder ut till min son när han inte klarar av att anpassa sig efter andra.. trotts deras olikheter till honom..
Kan lova att hans barn kommer att få betydligt större men av det.. än att han son kanske inte kan få just den spaden han vill ha just då pgv ett pucko.. eller att en rökare råkar stå utomhus och röka 3 meter från hans son.. eller att han son skulle råka få hund-basiller eller hund-smuts på sig när han gungar..
(kan med säkerhet garantera att hundarna är mer renliga än han son.. som säkert har vattenkoppor, e snorig å förkyld, magsjuk, äter sand ect.)

Men det är väl kanske så.. att vi blir alla idioter när det kommer till våra egna barn... att vi vill att heeeela världens ska anpassa sig lika mycket efter vårat barn och barns behov som vi själva gör som föräldrar till barnet..

Jaja.. vi får väl se.. hehe.. denna nya värld kommer att bli rolig...